Den här bloggen kan ju handla om lite allt möjligt. Och idag fick jag sån lust att skriva ner ett minne. Så att det finns kvar. Ibland träffar man på någon eller nått som gör att minnena sköljer över en. Häromdagen träffade jag på en äldre dam som berättade om sitt "sjukdomstillstånd". Några dagar senare hittade jag ett kopparmynt bland barnens "affär-leksaker". Det fick hjärnan att börja arbeta och bläddra i kartoteket bland bilder, upplevelser, dofter och sinnesstämningar sett från ett litet barns ögon.
När jag var lite, hängde jag med min mormor (som man säger nu för tiden ; ) känns som om jag är väldigt gammal, men det är i allafall minst 35 år sen just det här hände). Hon arbetade som hemsamarit. jag har ingen uppfattning om jag var med henne ofta eller inte, men ett ställe som jag var med till var hennes moster O, som bodde vid ett litet flygfält. Jag vet inte om jag visste det då - att det låg bredvid flygfältet. För mig var det inne i skogen. Det fanns inga hus omkring bara hennes och ladugården. Det hände vid något tillfälle att en annan, för mig då äldre dam, kom gående på den lilla vägen/stigen. Jag var riktigt rädd för henne. Jag känner det än i dag hur rädd jag var för henne när hon kom där ur skogen på den lilla vägen, men jag har aldrig vetat varför. Jag trodde alla var rädd för henne. Att hon var konstig, en trolltant eller nåt. För dryga 12 år sedan, innan min mormor dog kom det på tal. Jag frågade vad det var med den där läskiga tanten som gick förbi ibland. Hon fattade först inte vad jag menade. Det fanns liksom ingen trolltant där. Så det var lite svårt för henne att veta vad jag pratade om. Mormor berättade att det bara bodde en äldre kvinna en bit bort som var döv. Då trillade poletten ner. Den döva damen hade säkert försökt säga något till mig någon gång och jag blev livrädd då det inte lät som jag var van. Sen var jag rädd för henne "hela livet" eftersom jag aldrig berättade för någon som kunde förklara att det var så - jag trodde ju alla var rädd.
Monster O bodde i allafall i det här gamla huset. Man kom först in i trapphuset. Hon hade dörren till vänster under trappan. Det var mörkt och luktade så där som det gör i gamla hus. Öppnade man dörren så klev man rakt in i köket alldeles bredvid spisen som det eldades i. Det fanns inget rinnande vatten, bara en brunn på gården. Köket var det enda som var varmt, där fanns ett litet bord ett par stolar och den obligatoriska kökssoffan. Från köket kom man in i kammaren, där hade moster O en som jag tyckte fantastiskt fin symaskin med spets över. Därifrån gick en dörr in i salen som var iskall och mörk. Jag fick kika in ibland eftersom det var spännande och fint, men vi höll oss mest i köket där värmen var. Min finaste mormor var bland annat där för att lägga om hennes bensår. Tyckte det var lite äkligt, men jag sa nog inte så mycket. Jag fick under tiden leka med en för mig STOOR burk med gamla kopparpengar som hon hade vid spisen och det var besökets höjdpunkt för mig. Alltid när jag får syn på ett kopparmynt tänker jag på när vi var hos moster O. Till och med dofterna dyker upp, den lite unkna doften i hallen. Köket som luktade av lite rök från spisen och nymalet kaffe. Jag fick mala kaffebönorna med kvarnen, det luktade gott, men gick lite trögt. Efter besöket åkte vi hem i mormors svarta PW. Det var tider de :). Kommer inte ihåg hur gammal jag var men tror att jag var mindre än 5 iallafall men det är en av få starka minnen jag har sen jag var riktigt liten.
Många år senare revs moster O:s hus och ladugård. Jag tyckte det var väldigt tråkigt och lite sorgligt. Det skulle byggas hus över hela området. En massa "bärstigar" skulle det bli - Lingonstigen osv. Där bor nu många nya familjer som förmodligen inte har en aning om att det gick en liten liten väg rakt igenom bostadsområdet där det bodde en liten gumma med grått hår som hade en stor burk kopparmynt och att det ibland kom en "trolltant" ur skogen.
Redan då tyckte jag om de gamla sakerna. Symaskinen, vedspisen, myntburken och kaffekvarnen hos henne har etsat sig fast och ord som kammar´n och salen. Så det var nog bestämt från början att det skulle bli så här. : )
Ha en härlig dag i solen som börjar spricka fram fånga upp någon doft som får er att minnas roliga minnen.
Jag ska dock försöka hålla mina inlägg lite kortare och mer regelbundna framöver. : )
/J
Va bra skrivet, jag ser exakt framför mig hur det såg ut i huset och på den lilla lilla vägen. Fina saker ser jag;)
SvaraRaderaHa en bra dag!